Om att ta intiativ

Idag bjöd jag en kille på dejt. Det lät såhär:

Jag - "Hej! Vill du gå på bio med mig ikväll? Sista Harry Potter-filmen?"
Han - "Öööööhh, mmm, kanske. Vilka ska med?"
Jag - "Ingen. Bara du och jag. Som en dejt!"
Han - "Ah okej, visst, vilken tid?"
Jag - "Vet inte, men om jag bokar, hänger du med då?"
Han - "Visst."

Vilken tjej jag är va? Modig! Jag står minsann inte i hörnet och väntar på att bli uppbjuden!

Men, skämt åsido. Det var min bror jag bjöd på bio. Och jag bjöd inte, han betalade sin biljett (jag bjöd på bokningsavgiften och det var riktigt nära att jag bjöd på popcorn). Jag kan motvilligt erkänna att jag verkligen är den som står i hörnet och väntar på att bli uppbjuden. Mesig, osäker, blyg, fjantig trots att det inte alltid verkar så.

Skärp mig!!!!!!!!!


Och just det, Harry Potter dör!