Se och lär?

Som många vet så håller min brorsa på med parkour och är en del av företaget Freerunningsweden. De lägger regelbundet upp riktigt coola videos. Det här är en av de senaste:

Något har gått snett

Det här är listan över vad folk googlar för att sedan klicka sig in på mig blogg. Mitt namn, lite info om mig, en massor om frisyren och sen mitt i allt: fluffig kladdkaka. Alltså vem det än var som gjorde den sökningen har hamnat allvarligt fel. Som jag vet att jag har skrivit i den här bloggen tidigare så ska en kladdkaka inte under några omständigheter kunna beskrivas med ordet fluffig. Är det förstått?

Förhoppningsvis hittade den stackars vilsna receptsökande själen det här inlägget och fick lära sig en del om kladdkakerecept.

Steg för steg

Idag sparkade jag min motvilliga bak ut i löpspåret för första gången på läääääänge. Och varje gång jag gör detta blir det samma uppenbarelse. Det är underbart. En medicin mot nästan allt. Varje gång jag springer en mil kommer jag till insikt om saker i livet som gör allt så mycket mer hanterbart. Hade jag lyckats med att springa regelbundet hade jag nog varit en "bättre människa". Och då handlar det inte om muskler och kondition. Det är liksom så att efter 40 minuter löpning så verkar allt så logiskt. Tankarna är uppdelade i fack och jag vet precis i vilken ordning saker ska hanteras. Så fort jag stannar börjar tankarna blanda ihop sig igen. Men jag tror att om jag hade tid, ork och motivation att springa ofta skulle jag bli mindre stressad och ångestfylld. Lyckligare.

Det är skrämmande hur fort jag glömmer den här känslan. Imorgon kommer det kännas lika motvilligt att ge sig ut och springa som idag. Hoppas jag kan läsa detta och förstå mig själv.

En liten extra bonus med dagens löprunda var att när jag kommit kanske en tredjedel av rundan och saker var som värst (det blir bättre efter halvvägs, jag var så otränad nu att andra andningen inte ville komma), så sprang jag förbi tre stycken byggarbetare. Jag försökte sträcka lite på ryggen för att inte skrämma dem med min Quasimodo-löpstil, det var liksom nog med min fantastiska löparfrilla och mitt romatröda ansikte kände jag. När jag kom fram till dem tyckte jag mig höra någon säga "Hej hej" så jag svarade med andan i halsen mycket tyst "Hej hej". Då fick jag två glada hälsningar och en busvissling i ryggen.

Jag ville flyga resten av vägen! Trots att jag kände mig så ful, var det länge sedan jag kände mig så snygg. Tack, ni vackra byggarbetare som bygger en lekplats i Sillvik, ni gjorde en liten flickas dag.

Nära mitt hjärta

Fick mina tuttar signerade av fina vänner idag. Som att tatuera deras namn i hjärtregionen, ja och det hade faktiskt varit något.

Vem visste att mina bröst kunde hoppa fram så på bild? Härligt.

Ny kategori

Stek kyckling. Släng i gul lök, sparris, haricot verts och låt det fräsa en stund. Krydda med örtsalt och peppar. Lägg i en klick Philadelphia (vi hade ingen Créme Fraiche). Vänd Halloumi eller Apetina Grill Cheese i olja och sesamfrön, stek på båda sidor. Lägg några salladsblad på en tallrik, ös över gottigheterna och några körstbärstomater. Ät.


PS. Jag har liksom inte känt att jag kan placera mina texter i olika kategorier innan. Men just nu känns det som att det finns ett behov att föra in följande kategori: Mat.

Hotellmys

Jag såg mycket i Stockholm. Min kamera däremot hade inte särskilt öppna ögon utan lyckades bara fånga ett ögonblick. Vi sitter och myser på vårt hotellrum. Visserligen var det ett vandrarhem men det ända som skiljde det från ett hotell var att det var gemensamma toaletter och duschar. Frukostbuffén var underbar (de hade en juicepress och bacon, behöver jag säga mer?), sängarna var himmelskt sköna och innan vi kom dit fanns ingen suspekt doft i över huvud taget. Och det där sista hade man ju faktiskt kunnat vänta sig av en klassresa.

 Emma, Ben, Jerry, Viktoria

 Rebecca, Emma, Ben, Jerry, Viktoria

Matilda, Jesper, Adam

Hej Göteborg

Jag har precis kommit hem från Stockholm (denna vackra stad)! Någon gång ska jag bo där...

Här hemma väntar fysik, matte, ergonomi, tyska glosor och så vidare. Det är bara att ta tummen ur analen och sätta igång. Wow, jag vet verkligen hur man kryddar till ett ordspråk.

Idag hände något kul

Hemtelefonen ringer.

Jag: "Hallå?!"

Pappa: "Eh.. hej, det är pappa, kan du komma och rädda mig? Jag har klättrat upp på vinden i garaget och vält stegen."

Jag:  "Jag kommer!"

Så går jag ut, två meter bort till garaget och mycket riktigt; där sitter pappa och dinglar med benen och stegen ligger på marken nedanför. Snacka om jobbigt läge, tänk om han inte hade haft mobilen liksom.

Who's driving?

Nu har min övningskörning tagit fart på riktigt. Rödljus, motorvägar, motorstopp, filbyten och hela köret (ha. ha.). Just nu tampas jag med min klumpiga ovana att ständigt råka komma åt vindrutetorkar-knappen, men när det går över är jag nog redo att köra upp (eller inte). 

Det är ju lite pinsamt när man vimsar runt på parkeringen med vindrutetorkarna i full gång fast det är snustorrt ute..... faktiskt.

Stanna upp

Alltså jag går ut genom samma ytterdörr typ 10 gånger om dagen. Jag möts av samma utsikt varje gång. Men så häromdagen när jag gick ut möttes jag av en himmel som var lite extra vackert upplyst, och jag tänkte att man nog är lite blind ändå.

Bästa vännen

Vi åt mackor tillsammans och gick på Bio. Det var romantiskt.