Jag brukar inte skriva blogginlägg om hur det ligger till mellan mig och mina vänner. Jag brukar undvika att skriva om andra personer i över huvud taget. Inte för att de är ointressanta, utan för att det här är min blogg och jag har ingen rätt att exploatera andra här. Bara om det är lovord och kärleksförklaringar såklart!
Jag brukar inte heller skriva sådana där anonyma inlägg som tilltalar läsare: "ni vet vilka ni är", "jag är bara så besviken på en kompis". Fattar ni vad jag menar? Det är vanligt både i facebookstatusar och bloggar. Jag tycker sånt är rent ut sagt fjantigt. Om man har någonting som behöver bli sagt så skicka ett mejl eller sms eller något. Det har ju inte med alla andra att göra, det blir bara så mycket skvaller i onödan.
Just nu har jag en enorm lust att skriva av mig. Det brukar bli så när man är ledsen eller arg över något. Det är sjukt frestande att skriva en status på facebook: "Jag trodde inte det om dig..." eller "Man tror man kan lita på någon, men tydligen inte..." etc. Ett "Förlåt..." känns också på sin plats då och då (nu).
Känner du igen dig? Hur som helst. Fall inte för frestelsen. Håll ut. Skriv ett word-dokument. Fila på ett sms. Finns det inget mer att säga till honom/henne? Lämna det bakom dig. Finns det något kvar att säga? Rikta det till personen i fråga. Du vågar, ta tjuren vid hornen.
Heja heja dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Något på hjärtat? Hjärtat?