Smakprovet är över

Det var aaaaaaasgott :D

God morgon!

Har precis gjort de där kladdkakorna! Fick göra två, för vi hade ingen bra form. Man får ju inte ha metall i micron. Det är galet spännande nu alltså. Jag vet inte hur de kommer smaka, de står ute och kyls just nu.

Smeten var det godaste på länge, iallafall. Bus.

En bra början - kan bara bli värre

Vart och bowlat med Anna, Dina, Isabel, Katrin, Imi, Anna. Började med en klockren strike. Det var dessvärre de enda käglorna som föll pga mig den kvällen. MEN MEN. THAT'S LIFE. JAG ÄR GLAD ÄNDÅ!!!! JÄTTEGLAD!!!! ÅÅÅÅHHHHHH VAD GLAD JAG ÄÄÄRRRR!!!!!! Heheheheheheh

Det bästa är ju att jag har fått det mest awesome receptet i världen. Kladdkaka. Färdig på 4 minuter i micron!!!!!!!!! För vem orkar vänta i en kvart? Oh my god, och nu tror du att jag ska lägga upp receptet. Skulle inte tro det.

Kom hit istället, jag bjuder.

Alltså förlåt. Jag får ju be om ursäkt till alla som har fått stå ut med mig idag, men är det den tiden på månaden (too much information) så blir jag helt galen efter sött. Och allt ätbart egentligen. Men sött!nHerre vad jag har tjatat, och inte har en semla + en cookie + en hel del O'boy gjort mig nöjd. Nej, imorgon blir det kladdis till frukost. Jag orkar inte nu.

Mys mys

Nu har jag iallafall tvättat håret. Ja, det kanske var på tiden. Skulle gjort det i morse, men snoozeknappen såg fruktansvärt inbjudande ut och jag är inte tjejen som gillar att stressa i sig sin frukost. Frukosten är min favoritmåltid, och jag skulle gärna äta frukost till både middag och lunch också om det fanns möjlighet! Jag är nämligen väldigt svag för flingor. De är krispiga.

Idag hade vi bibelkunskap och tittade på en väldigt intressant film. Tyvärr hade jag tagit det smått ointelligenta beslutet att köpa godis som jag åt och som gjorde att jag blev aningen trött... och somnade...

Men men! Pappa är hemma från USA där han har härjat i 3 veckor, så jag är GLAD! Han har städat upp hela köket (som våran inomhusgris tyvärr redan har lyckats grisa ned en del), men jag gillar det! Jag blev plötsligt väldigt inspirerad till att tillaga mig själv något väldigt gott. Men latheten vinner alltid över inspiritationen...

Ja. Så det kan gå.

Nu repetera lite tyska glosor, kicka ass på provet imorgon och Aufwiedersehen på dig!

Jag och min pappi häromdagen!

Buss 25

Tänk alla tankar man tänkt och viktiga beslut man tagit på den här bussen. En fantastisk plats. Precis just nu när jag skriver det här kan jag beskåda en tjej med orange hår, det är alltså apelsinfärgat. Jag kommer ihåg en gång när jag bestämde mig för att sätta mig mitt emot en alkoholist. Alla andra hade dragit sig så långt bort som möjligt (han var inte den fräschaste), och jag tyckte synd om honom. Jag tänkte att om jag satte mig där skulle han slippa känna sig äcklig och illa omtyckt av världen.

Jag fick tyvärr ganska snart ångra mitt beslut. Det där med stank alltså. Jag skulle kunna klara det mesta: sopor, mögel, sprit, urin och kanske till och med bajs. Men den här mannen doftade inget annat än sjukdom. Jag satt i ett odörsmoln av sjukdom och han hostade i ett papper och jag tänkte att nu blir jag smittad och dör.

En minut senare kom ännu en alkoholist och slog sig ned bredvid oss. Jag har aldrig hållt andan så länge.

Jag hoppas att de kände sig lite älskade iallafall, de där två. Men det var min värsta upplevelse på 25. Vad har du vart med om? Gotta be something! , jag skriver alltså allt detta från bussen, ganska så awesome!

Mat

Man kan liksom inte sluta äta det.

Det är precis som att man inte kan sluta kolla på TV fast man måste plugga... för... alltså... klockan 6 stänger jag av och pluggar!!! Men njaaeee... jag kan ju se på Vänner först och så pluggar jag halv 7....... men alltså det är lika bra att jag tittar på Desperate Housewives också och så pluggar jag sen klockan 10. God natt.

Och

Rihanna är så galet snygg i den här videon. Galet. Wacko wacko.

En annan dag!

Igår spenderade jag min eftermiddag/kväll med mormor. Vi fikade, pluggade tyska och såg på bio! Ytterst mysigt. När jag kom hem var jag trött. Och eftersom två strängar på min gitarr helt plötsligt har börjat låta helkonstigt så kan jag inte spela. Jag fattar ingenting. De är ostämbara, ljudet som de ger har liksom ingenting med den ursprungliga tonen att göra. Det betyder att jag måste stränga om gitarren, eller hur?

Jaja. Jag har ny precis kommit hem från gymmet, där jag och lLisa spenderade en ganska lång tid. Kanske inte så effektiv träning, men ack så trevligt! Jag testade massa konstiga maskiner som jag inte gillade. Satte mig, gjorde övningen en gång, grymtade och gick vidare. Lisa vägrade träna framsida lår för hon ville inte ha en muskel där. Jag kunde inte träna framsida lår, för jag har fortfarande träningsverk från i fredags. Det är ju sjukt!

Nu ska jag plugga tyska glosor medan jag väntar på att Aron städar upp en liten bit av sin skit så att jag vågar sätta min fot i köket. Jag trivs inte att bo i den här svinstian, men vi har tyvärr ingen annan stans att förvara våran gris (han är en inomhusgris).

En bild på mig på gymmet:

Har sett en film

Och vill ha långt hår igen. Nu. Nu. Nu.

Kustskepparexamen: check!

Det tog hela dagen! Men nu är det gjort! Jag vaknade, jag åt, jag åkte dit, jag gjorde provet, jag klarade provet och fick höra de goa orden: "Bäst hittills, sträck på dig!" och då tänkte jag: Herregud, jag har min Mamma, jag behöver inte en person till som säger åt mig att sträcka på mig!

Så sprang jag runt och skrattade och var glad? Nej, deppig och gråtfärdig och förlorad var jag. Men jag vet ju inte vad jag ska ta mig till med hela grejen. Vet inte vad jag känner. Vet inte vad jag tänker. Vet inte... om jag ska åka till Känsö i sommar. Helt enkelt. Beslutsångesten äter upp mig inifrån. Jag tänker att, förutom mina närmaste älsklingstjejer, vilka kommer sakna mig där? Är jag inte bara ett litet och konstigt störningsmoment i gruppen? Jag känner mig mobbad, är mobbad, beter mig som... ja, vadå? Jag känner inte igen mig själv när jag är där.

Oj vad folk kommer tröttna på mig och mitt velande. Men men. Mamma kommer hem ikväll, skönt! Nu: gitarr!

Agnes om Anna "Superwoman" Bjälldal

Först och främst vill jag tacka för det fantastiska gästbloggsinlägg som Annis har producerat här under. Trots att jag är så trött att jag vill ramla ner och dö så tyckte jag att detta var ytterst roligt. Massa kärlek.

Idag har Anna varit Superwoman. Jag måste uttrycka min tacksamhet. Aldrig förr har jag fått så många goda gärningar av en och samma person på en dag. Ett pyttelitet urval:

1. Snackat mig ur en böter på 1200 kr på Spårvagnen.
2. Varit min frisör, snaggat mig alltså.
3. Hjälpt mig att passa mina grannbarn, varit fantastisk på detta, barnen älskade henne efter 2 sekunder. Om jag skulle behöva byta mamma (förlåt mamma) så skulle jag byta till Anna utan att tveka. Jag råder alla att göra detsamma.
4. Tagit emot mitt konstiga jag, mitt konstiga hus, konstiga mat och konstiga kläder, och bara accepterat det!

Kort sagt, väldigt många och stora goda gärningar på en enda dag. Anna Bjälldal är nog den goaste, bästaste, coolaste, snällaste, fiffigaste mest allvetande kompisen en liten tjej som jag kan ha. Tänk att hon vill vara kompis med mig, trots att jag idag hoppade runt ropandes "hora, hora, hora" med armarna viftandes längs sidorna för att jag trodde att brandlarmet gick, när timern på pastan pep.

Sova...... nu.