Men jag gör det.
Raderar vänner på facebook. Helt vilt. Visar ingen nåd. Alla ska bort (okej inte alla, men nästan). Jag har hållit på med detta en period nu och är snart nere på hälften av vad jag började med. Ibland undrar jag varför jag gör det. Det känns som att jag klipper av trådar, bryter upp med omvärlden, stänger in mig i min egen bubbla. Och det är ju dumt.
Men å andra sidan. Det är sköööööönt. Skönt att slippa se massa bös som jag inte bryr mig om. "Runar Runesson har blivit vän med Britta Brittsson" - jaha!? Bryr jag mig? Nej. Jag menar, majoriteten av vännerna jag har på facebook chattar jag aldrig med, mejlar jag aldrig med, umgås jag aldrig med. Man kanske gillar en bild eller en status då och då. Och vad spelar det för roll?
Nej, jag må vara tråkig och konservativ och hela köret. Men jag tycker att rensa vänlistan är lika skönt som att rensa i garderoben liksom. Och de vänner som man tar upp kontakten med igen, eller som faktiskt ägnar en tanke åt en då och då: de lär ju skicka en ny förfrågan i så fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Något på hjärtat? Hjärtat?