Sen fick jag ett konstigt infall, och rotade fram mina inlines. Jag begav mig ut på gatorna, och det kanske inte såg så vackert ut men jag var glad ändå (trampade i diket ner för backarna, tycker inte om när det går för fort).
Det enda som förstörde hela 80-talsstämningen var en töntig grabb på moppe (han gick i min parallelklass i grundskolan) som liksom inte kunde låta bli att svänga till precis vid mig för att jag skulle tappa balansen och ramla. Som tur är gjorde jag inte det, jag fick bara ett skrämt ansiktsuttryck och viftade hysteriskt med armarna. Efteråt blev jag irriterad på mig själv för att jag inte kom på tanken att peka finger. Usch, vad dumma folk kan vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Något på hjärtat? Hjärtat?