Och livet bara fortsätter.

Någon i min släkt tog nyligen sitt sista andetag. Alla var där, det var väntat, han var alldeles för ung.

För någon har livet förlorat sin mening och allting står bara still. En annan har blivit befordrad och den tredje hittar inte sina bilnycklar.

Hur klarar vi det? Jag lever vidare trots att alla andra dör, för jag vet att det finns en mening, en himmel och en Gud. Men när någon riktigt nära försvinner, då vet jag inte om jag kan vila tryggt i min tro. Jag blir nog sinnessjuk, galen och helt fördärvad.