Jag hittade precis min kalender. Den låg under ett tunt dammlager på en hylla i mitt rum. När jag slog upp veckorna jag har framför mig fann jag den mestadels tom. Lyckorus i hela kroppen! Trots att jag tvingades fylla i den med diverse slutprov och inlämningar här och där så slogs jag av att shit: snart är det slut. Finito. Sommarlov.
Då har vi (94:or och diverse eftersläntrare) genomfört hela ettan på gymnasiet. Väskan är liksom fullpackad med nya kunskaper och nya vänner och upplevelser. Hur kunde så mycket hända på så kort tid? Alla fördomar blivit bemötta, alla rädslor överkomna och helt plötsligt är vi fullfjädrade gymnasieelever med koll på läget. Det bästa med det här sommarlovet är att trots att det som alla år är kort så finns det en stor skillnad som gör att detta året är det helt ok. Den skillnaden lyder: det ska bli roligt att komma tillbaka till skolan igen. Där finns så mycket kärlek och skoj, och jag kommer förmodligen till och med sakna den under vissa mörka och regniga stunder på lovet. Eller tja, inte sakna den men dem. Min nya familj med namnet NV1a (snart NV2a, sjukt).
Igår var jag på Lyrön (vårt sommarställe) och jag började se mitt sommarlov flyga förbi framför mina ögon. Så mycket jag vill göra, så mycket jag ska göra. Taizé, surfa, springa, Känsö, Danmark, cykla, äta glass, segla, vara på Lyr, plocka bär, baka rabarberpaj, bränna mig på brännmaneter, leka pantgömme, läsa i hängmattan.
Just nu känns det inte värt att leva i nuet, jag drömmer hellre någon vecka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Något på hjärtat? Hjärtat?