Jag dras med i våra tyskars entusiasm. Idag t.ex. var vi på 4-Gott och laddade upp med godis inför Eurovision Song Contest. Janina och Felicitas (min och Emelies tyskar) var superexalterade, lösgodis finns knappt i Tyskland, och plötsligt kände jag det också: Jag befinner mig bannemej i värsta godislandet! Hur ballt!?
Vi drog iallafall hem till en kille från skolan som är med i utbytet där många andra tyskar och svenskar var, det kändes ungefär som en hel skolklass (okej.. inte riktigt.. men ändå). Vi delade på 6 familjepizzor och följde med spänning denna helgalna föreställningen. Jag brukar inte ens titta, men gissa hur taggad jag blev när det faktiskt gick bra för Sverige? Plötsligt kändes det som att allt hängde på resultatet i den här tävlingen..
Och då gillar jag inte ens Eric Saade. Bortsett från att låten är fullständigt värdelös är även han en omogen, kaxig och totalt respektlös tönt. Läste ni artikeln om honom i GP? Citat: "Jag får alltid parkeringsböter. Idag har jag redan fått två. Jag parkerar alltid på handikapplatser, jag orkar inte leta upp en annan.".
Jag ser framför mig en stackars rullstolsbunden som ser denna schlagertjärna rulla upp på hans parkeringsplats för att han inte orkar något annat. Den rullstolsbundna däremot får parkera på andra sidan stan och rulla sig 4 km för att nå sin destinitation i samma stund som Eric Saade betalar sin andra parkeringsböter ur sin feta plånbok. Usch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Något på hjärtat? Hjärtat?