Nu är jag hemma... Har precis sagt farväl till tyskarna på Nils Ericssonterminalen. Lite sorgligt var det allt. Jag kommer sakna dem, de är ju trots allt "våra tyskar". Betyder det här avskedet att jag inte längre har någon tysk? Nej. Janina kommer nog alltid vara min tysk. Och snart ska jag dit ner och då är frågan: är hon fortfarande min tysk eller är jag hennes svensk? Kan det vara både och? Only time will tell.
Det här har varit en rolig vecka med nya vänner, nya upplevelser och språkblandningar. Nu åter till det normala livet, den tysta frukosten och ensamma kvällen. Jag har så mycket att se fram emot!!! Först Taizé, sommarlovet och allt som kommer med det, och sen i Augusti ska jag till Rotenburg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Något på hjärtat? Hjärtat?