Men en helg för själen?
Jag gick precis hem från Christin, i mörkret. Hjärtat klappar fortfarande hårt i bröstet. Min rädsla för mörkret är stor. En uggla oade i skogen också. Jag såg hemska scener framför mig. Inte hjälpte det att vi just sett en läskig och seg film med sån där långsam psykmusik.
Nu ska jag krama min mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Något på hjärtat? Hjärtat?