Idag stod jag i Idolkön med 5 underbara vänner. Jag hade min ansäkan i hand, men jag visste inte om jag skulle söka eller inte. När vi fortfarande hade en lång väntan kvar vann min vän Johannes en tävling så att vi fick gå före alla.
När vi kom in (Johannes skulle få 15 min sångcoach innan audition) kom en arbetare och frågade: "Vilka av er ska söka och vilka är moraliskt stöd?"
Och då tänkte jag såhär, jag har två alternativ: 1. Att söka, vara modig, bli stolt över mig själv men vara nervös som en gris i några timmar framöver
2. Inte söka, känna mig som en mes, vara en mes också, men slippa nervositeten.
Jag valde alternativ två, moraliskt stöd. I slutändan är jag stolt över mig själv för det valet också, jag vill ju faktiskt inte vinna Idol och jag hade en otroligt bra dag.
Ingen av mina vänner gick vidare (får jag skriva detta?), men vi var glada för upplevelsen. Jag var stolt över dem. Och jag är glad för att få synas i TV vilket jag lär göra, så bänka er framför TV-sofforna i höst vänner.
För den som vill ha lite inside-information så tyckte jag att årets programledare var riktigt dryg. Det som ser spontant och trevligt ut på TV-rutan är egentligen ett resultat av hans... gnäll. Ja, där sa jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Något på hjärtat? Hjärtat?