Efter några hundra meter var det nämligen någon som kom rusandes bakom mig. Oj, vilken snabb människa tänkte jag, han springer om mig på nolltid. Men nej. Han springer precis bakom mig med tunga steg och flåsar mig rakt i nacken. Jag vill inte titta bakåt utan fixerar blicken på marken framför mig. Efter ett tag blir det riktigt irriterande. Han följer efter mig i varje sväng. Ska jag behöva ha honom bakom mig hela vägen? Titta inte bakåt, titta inte bakåt.
Det kommer en skarp kurva, jag tar chansen och sneglar bakåt och vem finner jag springandes bakom mig? Jo, Aron. Vilken trevlig överraskning. En härlig löprunda blev det. Jag älskar att springa mer och mer, längre och längre, fortare och fortare.
I sommar ska jag springa med bikini under shortsen och bada mellan rusherna. Hur gött?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Något på hjärtat? Hjärtat?