Andas

Det kom som en tsunami över mig idag. Skolarbetet som jag måste göra. Men jag grabbar tag i mig själv, tvingar mig själv att stanna, simma lugnare, andas. En sak i sänder. Jag behöver inte få bra betyg. Jag vill ju faktiskt bara bli en simpel konditor ändå som det ser ut just nu. Vad ska de bli av mig? Ska jag kasta bort min intelligens på det viset? Ja, kanske. Kanske får världen gå miste om min intelligens på grund av min själviskhet och fallenhet för sötsaker. Det kan inte hjälpas.

Efter skolan åkte jag hem till mormor och pratade lite tyska, åt lite bulle och otroligt god glass. Väl hemma har jag försökt räkna lite matte, men jag kan verkligen inte få grepp om graferna. Provet är imorgon. Andas, andas. Jag brukar se logik i matten, det brukar vara så enkelt, alla trådar hänger ihop, siffrorna flyttar sig systematiskt i min hjärna och faller på precis rätt plats. Men när jag tittar ner på en andragradsfunktion och en punkt och ska få det hela att sammanfalla så vet jag liksom inte ens vart jag ska börja!

Tankarna glider iväg och jag inser att jag måste förbereda en redovisning för imorgon och tre andra prov och... Det är då jag stannar, stänger av och slutar upp. Går till köket som är en pluggfri plats och lagar spagetti carbonara till mig och pappa. Hjärnan funkar bäst om den får roa sig på annat håll ett tag, eller?