Kom precis hem efter en låååång dag. Satte på spellistan det första jag gjorde. Jag älskar den.
Så vad har hänt? Bortsett från min obligatoriska egoism? Höjdpunkten var smset från Christin: "Vilken tur att jag föddes!".
Först skolan, jag drabbades av en plötslig och jobbig insikt: att vi faktiskt har en hel del att göra i skolan. Och då menar jag en hel del. Jag har de senaste veckorna levt i total ovisshet om detta och bara chillat hela dagarna. Nu har jag helt plötsligt omänskligt mycket att tänka på.
Men... det finns så mycket positiva och glada saker som väger upp detta helt fantastiskt bra. En positiv lista:
- Mina grannbarn är otroligt söta och rara.
- Min klass och alla mina kompisar är helt fantastiskt underbara.
- Imorgon börjar fastan och hjälper mig kanske något litet steg närmre Gud.
- I sommar ska jag till Taizé, jag spricker av längtan!
Nu måste jag tyvärr lyssna på musik, göra skolarbete och vara allmänt nervös hela natten. Jag ska nämligen sjunga inför folk imorgon, och det gör mig så otroligt nervös att jag tror att jag ska kräkas. Snälla Gud hjälp mig, på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Något på hjärtat? Hjärtat?