Men åh vad härligt!

Idag sprang jag vilse! Ingen är förvånad, och jag var lika glad för det. Underbart härligt att vara ute, det sprutar endorfiner ur varje por på mig nu.

En nagel gick förlorad under färden, mitt riktiga jag tittar fram:

Åh, ni som sitter framför datorn och degar, läser världens bästa blogg. Gå ut förbaske mej! Ut och njut, frisk luft kan göra under! Klämkäckt ja, men sant desto mer. Lyssna på tant Agnes.

Och nu vill jag varna för att jag kommer bjuda lite för myckt på mig själv (igen). När jag springer är det riktigt jobbigt att ha en hårmatta på huvudet som flyger åt alla olika håll. Det var mycket mer praktiskt på den tiden då man kunde göra hästsvans. Jag har funderat på olika lösningar för att hålla håret på plats, de senaste (och ända) 2 gångerna jag sprungit har jag haft ett pannband. Ser fullständigt förfärligt ut. Idag använde jag hårspännen, och det må jag säga att de var inte mycket bättre.. skratta inte för mycket är ni snälla.

Ah, ni kanske förstår att jag springer lite extra fort när jag möter någon på vägen...