Det där med att vara ego hela veckan är faktiskt inte så lätt som man kan tro. Folk i ens omgivning blir ju (med viss rätta) riktigt irriterade. Och det har bara gått en dag. Men jag ska kämpa på, jag ser detta som lite av ett vetenskapligt experiment.
Så hur har det varit?
Jo. Jag har liksom bara pratat om mig själv, på ett positivt och brutalt skrytsamt sätt. Alla dagens konversationer har kryddats med mina inflikningar såsom:
"Ja, fast till exempel jag har ju faktiskt helt perfekta proportioner."
"Det måste ju vara något allvarligt fel på det här häftet, för jag som är så otroligt intelligent borde inte ha några problem med det här."
Annan: "Agnes vet du var.." Jag: "Nej."
"Jag tycker synd om alla som inte känner mig!" (Citat från Christin, jag dog av skratt.)
"Åh, gud vad tråkigt att inte jag var där, jag kunde verkligen ha livat upp stämningen!"
"Har jag berättat att jag är otroligt nöjd med mitt val av byxor idag? De sitter för fan helt perfekt. Herrejävlar vad snygg rumpa jag har. Stackars mig som måste ha den, det blir så svårt att se den då."
"Nej, nu blir det orättvist, jag går och delar med mig till några andra av min fantastiska personlighet, för jag är så generös."
"Jag ska gå och köpa en BaconCheese, för det förtjänar jag!"
Ja, förstår ni frustrationen hos mina medmänniskor? Haha. Nej men det är svårt, konstigt, irriterande men ändå intressant. Jag är lite av en psykolog.
Jag har för övrigt precis klivit ur badet... Hur gott? Världens mysigaste spellista kommer här: och vem fan är du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Något på hjärtat? Hjärtat?