Kladdkakan. Jag tror helt seriöst att jag utbrister i ordet "kladdkaka" ca 15 gånger per dag. Inte nog med att jag äter en hel del varje vecka också (jag avnjöt precis kladdkaka). Utan den finns där i tanken i stort sett hela tiden. Är det verkligen möjligt att jag tänker på kladdkakan så mycket? Ja, det är det. Jag är genuint orolig. Funderar på om den inte sakta men säkert tar över mitt liv?
Jag menar, tanken svischar förbi i huvudet många gånger varje dag: "Mmm vad gott det hade varit med en bit kladdkaka.". Det har dessutom blivit ett av de främsta samtalsämnena hos oss ungdomar, eller hur? Tänk efter. Man pratar om kladdkakor man har gjort, kladdkakor man vill göra, bla bla kladdkaka hit och kladdkaka dit. Det är ju faktiskt ganska sjukt om man tänker efter. Inget annat livsmedel (ja, kladdkaka är ett livsmedel: ett medel för att leva) är så omtalat, förutom möjligtvis vanlig choklad.
Shit alltså! Nu måste jag sluta tänka på detta, jag tor jag ska försöka rikta mina tankar åt ett annat håll, men det är svårt för smaken vilar fortfarande i min mun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Något på hjärtat? Hjärtat?